Min bästa vän, Inger - II
*
Brevet du skrev innehöll mest lögner - "jag är din vän vän vän" kvittrade du. När vi fyllde år gav vi varandra presenter. En lite dyrare och en till bara för skoj. Vi hade alltid så roligt och gjorde en massa spännande saker. Vi upptäckte livet tillsammans. Ibland sa du att jag gjorde fel. Nästa gång gjorde jag rätt och fick beröm. Du talade om det för mig med en mjuk och förstående röst. Jag förstod inte hur du först kunde vara så snäll mot mig och sedan straffa mig.
Du brukade säga att allt minsann inte handlade om mig.
Jag blev vilsen. Men så länge du fanns var jag i alla fall inte ensam. Till slut kom den dagen som alltid kommer. Den dagen när hjärtat brustit så många gånger att alla stjärnorna krupit ner i de svarta hålen och gömt sig. Någon måste ställa frågan. Varför?
Den sista lögnen du försökte dra för mig, det var när du tappade det och blev synlig för världen och skrek åt mig i vild förtvivlan att vi aldrig hade känt varandra och vi hade minsann aldrig haft någonting gemensamt.