Han kallade sig Cindy
Som i "syndig"
Var han någonsin skyldig
till någon verklig synd?

Ett liv – ett inre
i duell med sig själv
snabba steg, upp och ner
gång på gång på gång på gång

Självmedicinering
För att lätta på trycket
som byggts upp under alla år
För att orka resa sig igen

Men med det fallande trycket
sipprar också svärtan ut
Mascaran rinner ner för kinden
Läppstiftet smetas ut
likt en ledsen clown

Ta en kopp självdestruktivitet
för mörkret gav dig styrka
tills styrkan var slut
Omfamnad, avsaknad

Cindy, du försvann
Du gick vilse i drömmars land
Du släppte våran hand
Trasiga segel mot evig hamn.