Snön ligger tung på marken både vit och kall
fönstret immar igen och världen är frusen
Vinden viskar genom träden att vintern är all
men jag kan ändå se gräset växa mellan husen

Jag ser oss springa som små med smutsiga ben
och trädens grenar barndoms stigar som lockade
Vi klättrade och klev på gräs som solvärmd sten
samtidigt log de gamla åt oss och skrockade

När kvällen kom så stannade solen ändå kvar
till tårar av skratt i lek över solkysst hud
Vi spelade fotboll tiden var evig var underbar
Ingen tid att förlora ty vi levde i sommarskrud

När elden sände sina toner åt himlavalvet till
grillade vi korv som smakade hopp och kol
Sedan ville inte våra rastlösa ben sitta still
så bollen fick visa vem som gjorde nästa mål