Regnet vandrar över stan i kväll
och natten är en oskriven novell
Jag sitter ensam och tittar ut
och önskar att livet var som förut

Jag hör din röst från ingenstans
den bärs av vindars liv och chans
Trots att du är i en annan värld
förblir ändå blott du önskvärd

Om du mot alla odds hyser en undran
om jag står kvar i evig förundran
Så bör du ändå höra dessa mina ord
jag förblir just här på denna jord

För jag väntar ty det är du värd
du har en plats för dig vid min härd
Även om du ej bär mig i dina tankar
förblir jag din fyr bortom dimbankar

För kärlek är mer än ord mer än ljus
det är att räcka en hand i livets brus
att vara en plats där hjärtan finner
liv bortom rum och tid och brinner