Jag som har ett ganska osocialt tråkigt liv
behöver titta på polisserier och engelska deckare
för att leva upp.
Och i mitt konfliktfyllda äktenskap
finner jag tröst i andras ångestfyllda texter.
Utanför fönstret
har jag den skönhet
som jag inte vill tråkas ut av
i vackra naturskildringar vissa poeter är så bra på.
Men jag gratulerar dom som inte verkar behöva
det jag suktar efter.
Och avundas deras inre frid.