Det är en tidig dag en sen februari
vätskan vet vart venen sitter
djup som en dansk stol trycker livet åt
trycker in som en insutten stålrörsfotöj
det jag ser
är vanföreställningar
det enda riktigt substantiella

Per Magnus som bor på Landala
prisar vare din niveakräm
Helgat vare din divan
Låt dina åsikter höras
Såsom på avdelningarna
så och-på kultursidorna

Ge mig min dagliga ängslan, förlåt mig inte
mina övertramp såsom jag aldrig förlåter
någon annan. Led mig i analys och injiciera
mig med —oro
Ty riket är ditt, och makten och härligheten. Inshallah.

Nu är det mörkt och vår förälskelse är över.
Jag tror inte längre på det här, jag jag trodde en gång på det där.
Mogen frukt som vätskar sig i kylda skåp med flugor som
kavaj, går ut och jagar motstånd.
Drömmen är slut, och framtiden
ett mirakel.

Kanske. Kommer vi? Igen?