Det behöver inte vara så svårt.
Det är bara att höra när viskar,
att svart är svart och hårt är hårt,
vinden viner och piskar.
Västkusten vinter tar tag i de tyger
och vinden lyfter oss gör att vi flyger.
Se'n utan kontroll skall vi falla.
I min sista suck ska jag kalla
på dig.

Det behöver inte vara så här,
att vi slutade och vi slöt oss.
Det behöver ej vara som det nu är,
vi gick sönder när vi bröt oss
itu för den kärlek vi kände.
Det vi ville aldrig det hände.
Till slut stod vi där alldeles kalla,
men i min sista suck ska jag kalla
på dig

Det behöver ej vara, det behöver ej va’.
Jag ber till den gud som ej finnes,
att ej ta ifrån oss det båda vill ha.
Ge oss ett minne som minnes,
en västkust förrutan allt regn och all blåst,
ett öppet hjärta som inte är låst.
Ge oss sol som har lyst över alla,
i lättnadens suck ska jag kalla
på dig