Hör du nån gång när jag ropar,
och min själ i sin ensamhet söker,
i alla vågdalarnas gropar
i allt vatten mellan varann'?
Styr med rikting i krokar och knopar
men aldrig mot horisonten jag kröker.
Ingen mig framfarten sopar,
och jag vet ej jag orkar och kan.

Men jag har hört när du ropat i natten.
Jag har hört du är ensam som jag.
Oförtrutet styr jag med ratten
styr dit jag tror att du är,
för jag vet att du är den skatten
jag hoppas att finna en dag.
På din ö bortom mörkaste vatten,
jag hoppas du väntar mig där.