Föreställ dig att du lämnar bostaden, tar vägen ut
genom porten. In genom en annan port något senare
i din egen person, besöker lokal med möjligheten
att se eller göra en tavla.

Du går in i salen, ser dig omkring. Kanske befinner du
dig i ett lands Nationalmuseum. En i mängden av tavlor
fångar din blick så där litet extra. Du stannar framför den,
som sjunker du ned på en pall, inbillad eller verklig.

Din blick sveper sakta över den målade duken.
Du som sjunker allt mera djupt in i bilden. Där är ett
landskap, en vattensamling och en figur i en eka
sitter och håller något, kanske en håv eller ett spö.

Du ser först nu figuren, sedan alltmer är det som att du
flyter in i bilden. Allt utom bilden tonar bort och du är
ett med upplevelsen. Är det rent av du som sitter
i den där båten?

Du tycker att ansiktet verkar som bekant. Någon stannar
framför tavlan, ser dig sitta i båten. Någon pekar och det
är ett barn. Som ser på bilden och vinkar glatt till den som
är du.

Bredvid barnet står det en människa som alldeles till helt
nyligen satt i en eka och verkade fiska. Du sitter lugnt och
stilla i din eka och ser människor stanna framför bilden
av ett landskap i någon lugn förändring.