Räkningar som samlas i en hög

Känslan att jag alltid hade fel, att jag aldrig dög

Ångest slår emot en, likt kraftiga vågor

Släcker långsamt livets lågor

Realiteten skakas likt en käftsmäll

När ljus blir till mörker, dag blir till kväll

Det som var glädje och eufori

Är blott melankoli och dystopi

Varthän nedslagne man?

Du tror du skall segra, du tror att du kan

Är stigen sluten, för nu och all tid?

Du trodde du segrade och vann din sista strid