vid den tidpunkten

stämde allt

visserligen hade han återuppstått
men känslan var för alltid bortkastad
nedgrävd och avslutad
början till återgång var lagd i träda

och
barnen sprang utan fötter på mandelblomsängen
ljusa röster klöv himlen i fler bitar än vanligt
hallonsaften var fylld med stugna getingar
sommaren hade precis övergått till
vår

allt var som vanligt

blåbärsplockarna satt i var sin ände av skogen
lingonen hade för länge sedan övergått till
vintergäck
sveda och värk lindrade avdöda celler i en aldrig
sinande fart
och månen var min bästa vän

så

på något sätt stämde allt

tre år senare regnade det