Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det är inte desperata tider, jag är desperat i denna tid.

Jag är inte rolig när jag är så här trött. Jag vet om det själv och jag försöker le och låtsas att allt är bra. Men mina roliga kommentarer känns giftigare än vanligt och det finns en grinighet i leveransen som inte finns i normala fall. Så man anpassar sig, säger mindre och ler mer.
Det sägs att Europa gör sig redo för krig. Hoppas tänker jag. Jag tar vad som helst framför den här skiten. Jobba, betala skatt, åka kollektivt till jobbet, folk som pratar om vilken dynga som medierna sagt åt dem att prata om.
Och jag bara ler, säger ingenting…
Men jag hoppas, hoppas på ett slut…
Jag vet att det är löjligt att tycka så för det är uppenbart att detta krig har varit planerat sedan länge, som många krig.
2035 ska 80 procent av oss vara döda, det är planerat så, sag så, beslutat så, det är enda vägen att gå så... de har mycket jobb kvar att slutföra. Jag förstår inte varför våra själar måste torteras här…?
Demokrati öppnar upp för att styras av bullies.
Precis som en skolgård styrs av de av bullies, och de får med sig massan för massan är rädd. Rädd för bullies…
Bullies kan vara media, politiska glåpord, rädsla för militära påhopp osv.
Alla barn kan säga vad dem vill på skolgården, men få ta den chansen för ingen vill ha en smäll på käften. Barn som vuxna.
Väldigt få anser det vara värt en käftsmäll för säga något viktigt.
DÄR säger jag ta demokratin och spola ner den i toaletten.
FAN gjorde det igen, jag kan verkligen inte dölja min bitterhet längre.
Alla i hela Sverige borde samma ihop lite pengar, lägga dem i en pott och skicka iväg mig någonstans, långt långt bort från andra människor.
Ett litet hus, inga vägar, inga affärer, ingen internet eller el.
Det skulle ni alla tjäna på för jag kommer inte hålla käften.
Oavsett hur många käftsmällar jag får.
Jag är så jävla besviken på samhället över lag.
Folket som är majoriteten i detta samhälle.
Alla dessa fega ryggradslösa kräk.
Ibland önskar jag att jag kunde bara fortsätta sova.
Vakna. Titta snabbt ut. Ah fortfarande samma skit. Gå och lägga mig igen.
Snabb spola igenom skiten.
Men jag kan inte sova.
Ligger klarvaken tills mitt larm går.
Sitter och ser alla kliva på och av tunnelbanetåget. Det fullkomligt bubblar inom mig.
En man blev ihjälskjuten på min gata i Hagsätra nyligen. 45 år gammal.
Det kunde varit ja. Det kunde varit ja…




Fri vers av Alexander Gustafsson
Läst 112 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2025-09-23 09:35



Bookmark and Share


  D.S. Soulwrites VIP
Din text bär både smärta och frustration, men också modet att säga det högt. Tack för att du delar.
2025-09-26

  Nika M VIP
Jag tror i och för sig på demokrati men tycker detta var väldigt bra skrivet. Vilken nerv.
2025-09-26

    Broken Sword
Du skriver min tankar !
2025-09-25

    Sefarge VIP
Tankar om en civilisations-flykt?
Verkar som du skulle passa in
i en Norsk teve-serie där
"Svensken som bara
försvann inuti
öde-bygda"
kunde
vara
Du?
;)

2025-09-24

  Asger_Poet
Förstår smärtan i varje ord du skriver.

Applåd!!

2025-09-23
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson