Jag har ingen kropp.
Det enda kvar av den är blodådrorna som blivit avslitna
och mitt struprör som ligger på backen.

Mina ögonlober har fastnat med blicken uppåt. Jag ser
min arm långt ifrån mig, i en pöl av krossade benbitar
och mörkt blod.

Gruset är rödfläckigt och gräset har vikt sig
under vikten av min tunga torso. Den har lämnat
ett bromsspår av blod.

Det sista jag hör kommer vara det höga gnisslandet
av metall som möter metall,
och den tysta frånvaron av alla de fåglar som
flög iväg i rädsla.

Det är så jag kommer sluta.
En människa som skrämmer djur
och traumatiserar människor.
Mitt lidande slutar,
och någon annans börjar.

Jag vet att mitt liv snart är slut
och att om en sekund är jag borta.
Men tiden går så långsamt så jag hinner
uppleva allt innan min hjärna dör av
traumat mot skallbenet
och syrebristen tar mig
och blodet rinner ut ur
mina ådror, ut i
sanden.