Knyter näven i fickan

Jag maskar för er genom min dag.
Locket är på, men tankarna är febriga.
Jag knyter näven i fickan och låter klumpen gro.
Suckar, tror jag är bättre, tvivlar och glömmer bort.
Minns dig inte då du inte är här.
Osynlig i rummet men hör, jag svär.
Brinner från alla håll, men kan inte gå ut.
Stannar hemma, stannar inne i mig själv.
Slut.