Du log då
Vi stod på
En underlig plats
vid muskidunk och mast
nära bajamajan, den blå

Minns du?
Vi log då
cafe munkbon vi satt på
Bullriga inombord av allt vi kände
avskedstårar bakom ögonlocken brände

Du log då
Jag trodde på
En för evig framtid vi två
gamla vankandes i armkrok och grå

Vi nu ler
När vi barn och barnbarn ser
Vi gläds åt Allt vi gjort, fått och
Att vi blir fler

Förundras tacksamt allt vi minns
Kärlekens avtryck och att vi finns