Såg vinden leka
med ditt hår Du fjäril
Kanske var det vårlängtan
eller de glittrande vingar
Som gjorde att jag såg
just dig
Men förmodligen var det din själ
som lyste som svalor i blom
Vecklar ut mina dagboksblad
fyller den med kärlek
Resten är en blandning av vildrosor
som aldrig riktigt vissnar
Men när de gör det faller bladen
i mina händer
Jag vårdar dem
som stjärnor i natten
För varje andetag
föds nya minnen
Idag blundar mina ord
dikten somnar tryggt
Jag viskar
och allting blir ett regn av tröstande vallmo.