Sjöng som en gud

gjorde du.

I dunklet

(bakom fördragna gardiner)

tänder jag ljus för dig, 

och i hjärtats hörlurar 

sjunger du mig framåt.

Du är ju alltid Du.

Te ur "din" kopp.

Dina mjukisbrallor.

Försöker känna 

att det NÄSTAN -

åtminstone litegrann,

åtminstone på sätt och vis -

är som om allt

inte har hänt 

och du

fortfarande finns.