Det gångna året, 2024, var det första år då
jordens medeltemperatur översteg 1,5°C,
jämfört med förindustriell tid (före 1850);
något forskarna varnat för skulle bli
verklighet inom en nära framtid; och nu
är vi där.

Det nya värdet har rapporterats av bl.a.
EU:s jordobservationsprogram,
Copernicus Climate Change Service (C3S),
och den amerikanska klimatstationen
NNOA (National Oceanic Atmospheric
Administration), på Manua Loa på Hawaii.

Det faktum att det gångna året är ännu
ett präglat av ett stort antal extrema
väderhändelser, stärker än mer hypotesen
om ett nära samband mellan en stigande
global medeltemperatur, och en allt högre
mängd av växthusgaser i atmosfären;
en stor majoritet av världens klimat-
forskare ser hypotesen som bevisad.

Om vi utgår ifrån att de har rätt, (något jag
för min del är övertygad om att de har),
så ställer det oss inför två framtida och
parallella målsättningar, som dels behöver
hanteras "var för sig", dels ses och
åtgärdas som en helhet.

Målsättning I

Först och främst, så behöver fossila källor
till energi fasas ut så fort som möjligt och
ersättas av fossilfria: sol -vind, -vatten och
kärnkraft; etablerade på sådana platser
och så tekniskt anpassade, att de,
i möjligaste mån, kombinerar en hög grad
av genererad el med maximal säkerhet.

Målsättning II

För det andra, även om alla utsläpp av
växthusgaser skulle upphöra i dag,
så kommer den globala växthuseffekten
och dess konsekvenser att bestå under
en lång tid framöver; vi behöver, så långt
det går, anpassa våra samhällen så vi
kan leva, med och i, denna realitet.

Utfasningen av fossila energikällor,
att ersättas av fossilfria, behöver alltså
gå betydligt snabbare. I dagsläget är
det tveksamt om FN: s klimatpanel
IPCC:s målsättning om nettonoll
utsläpp av växthusgaser till ca 2050
går att nå; i synnerhet då mängden
växthusgaser i atmosfären fortsätter
att öka.

Trots det, eller snarare på grund
av det, är det än viktigare att öka
tempot i att anpassa samhället till
en framtid av ett betydligt mer
extremt klimat.

Den första målsättningen är den primära,
den andra, en essentiell förutsättning
för att samhället ska fortsätta fungera,
inte bara under den tid den första,
förhoppningsvis, förverkligas, utan också
under en framtid med klart varmare och
mer nyckfullt klimat.

Här i Sverige, befinner vi oss ännu i
orkanens öga, eller snarare i dess
gränstrakter, men också vi riskerar att
dras in i händelsernas centrum.