Min son gråter
när jag lämnar
honom på förskolan
och jag vinkar i två fönster

I det första fönstret
mot vilket han pressar sina handflator
gör vi hjärtan
med armar
med fingrar
som löses upp i kyssar
ut i luften.

I det andra fönstret
gör vi detsamma
innan jag vandrar den långa gångbanan
med ryggen vänd mot honom

Ibland
vänder jag mig om

Då står han kvar i fönstret
och ser mig försvinna
mer för varje steg

Han gråter
Jag tror
att han ropar efter mig
djupt orolig
över att jag lämnar honom
för gott
för ont
för annat
för fan

Och det skapar något hos mig
Lämnar jag honom
för gott?
För ont?
För annat?
För fan?

Vill han följa med
Eller vill han att jag stannar?