I solen lämnade jag dem,
Schrödingers två vänner,
med samtalet
om berättelser,
tomrum
och artificiell intelligens.

Och samtalet blev
ett tomrum i mig.
Väggar och tapeter
utan fönster
och dörr.

Jag blev en tom stol
vid bordet
en lucka de
genast fyllde med mening.

Döden kom och,
nästa gång vi ses,
livet.