hur märkligt min värld
förintades
i ett vitt blint ljus
med fader Jor-El och alla
och mamma
namnlös som vinden

jag den ende
som blev
räddad
eller tvärtom

den nya planeten
störtade
som en kula i mig

knäböjer i jorden
ännu stum
och orden letar
efter plåster och
sönderkross