Allvarsamhetens nyckel
den rostiga tunga
den som låser in
den gamla sorgen

kan den bara kastas
långt bort över jorden
för att glömmas bort
till långt senare

ännu rostigare
lär den säkert bli
faller möjligen sönder
till små tjuriga bitar

som sårar nakna fötter
kanske ett litet barns
det vill man inte
inte på något vis

en sorglös liten unge
det är vad man önskar
som hoppar och skuttar
mot ett okänt lyckligt liv

bättre gräva ner den
djupt under gräset
låtas vittra murkna
försvinna för gott