Där skogen är
som tätast
vill jag gå in
gömma mig
en stund
för världen
där utanför

glömma
alla sorgerna
som tränger
sig upp
på ytan
från djupet
av mina minnen

vad gör sorgen
med oss
göder den
osäkerheten
vem är jag?
att ?lska
i livet

irrgångarna
i skogen
bland stammarna
på mossan
i stunden
förmörkelsen
dess kärna

porlande bäcken
rent klart vatten
friskheten
rinner mot hav
livets ursprung
så oändligt stort
smakar evighet