En flaska parfym ramlar mot marken
och bitarna flyger iväg mot en
födelsedagstårta med fjorton ljus
och glas smälter in i kroppen

Inte splittrad utan fylld av splitter
lever inte på skärvor av ett liv
utan bygger på tusen glasbitar
en tusenbitarsbro, med tusen trappsteg

Och väntar på byggtillstånd med
många ögon som ser allt genom olika
pupiller, blanka hårda och osäkra
skymt och glimt och farlig

Lever i förvirringarnas centrum där jag och du
bara är ett namn för att skrämma
mardrömmar som härjar i allt
alla är där, men ändå helt annat

kan man gå in i en vägg
frivilligt går jag runt
men hacka och spade kostar
och jag är fattigt, mycket modfattig

Det tar tid att bygga och plåstra
vem har sagt att jag inte ska förbli
fjortis hela mitt liv

Hur ska man torka upp parfym
från ett skadat trägolv
där fläckarna aldrig försvinner