*
Hon hade tyckt väldigt mycket om Inger och det höll i sig i 45 år. Men plötsligt började Inger och hennes nya väninna mobba och trakassera deras gamla kamrat från så många år. Vid tiden för den förfärliga behandlingen med idel glåpord och blickar som kastades mellan Inger och hennes nya vän, hade hon precis förlorat sin största kärlek i livet. Hon kämpade på och bröt ihop varje gång glåporden kom. Inte så att hon grät och kastade sig på marken. Det var mer som en känsla av att livet var på väg att ta slut.

Förlora sin stora och enda kärlek. Samtidigt nästan alla sina vänner. Det fanns ingen gud. Men hon hade aldrig haft den känslan särskilt starkt inom sig. Det fanns ett kallt universum och ett hårt regn som föll på henne. Hade hon vetat då det hon skulle bli varse långt senare under mörka vinterkvällar vid datorn och intensiva studier om dessa trasiga individer som inte hade ett eget själv. De var tomma inuti och för att överleva bet de sig fast i vänliga, hyggliga människor som var alldeles för snälla och förlåtande. De bet sig fast i sina offer och stal allt det positiva och vackra de själva saknade. Om hon bara hade förstått redan då.

Men kunskapen hon fått under sina studier, om varför detta onda drabbat just henne, gav hopp om en ljusare morgondag. Det onda skulle drabba henne igen senare. När hon glömt vad alltihop handlade om och varför. Men då hade hon verktygen och människorna som befann sig nära henne. Den grupp hon fann sig tillhöra. Alla dessa människor som varit med om precis detsamma som hon.

Det hon inte hade räknat med var att den kunskap som nu strålade om henne - den orädda hållningen hon begåvats med genom åren med studierna. Det skrämde människor. Hon kände sig ensam tills hon måste inse att hon nu var en ny människa. Med insikter om tillvarons mysterier. Nu hade hon kunskaper hon aldrig haft och en styrka som ingen kunde ta ifrån henne.

Hon hade förlorat många dagar och år när hon varit Ingers slav. Helt utan någon som helst insikt om att det var detta hon faktiskt varit. Inger var en mästare på att dupera och låtsas - lögnerna var otroligt välformulerade. Och hon, bästa vännen som hade enorma mängder av kärlek och glädje i sitt hjärta, hon köpte det. Tvivlet som ändå hade dykt upp då och då, blåste Inger bort på två sekunder och så var de bästa vänner igen. Och åren gick.

*