Min mor, hon ville aldrig riktigt ha mig

Men hon hade inget val, inget "nej"

Det var så man gjorde på hennes tid

En kvinnas plikt var att ge liv

Min mor, hon ville inte riktigt ha mig

Hon hade inget val  inget "varför" eller "när"

Men hon gjorde Gud glad ändå

En själ till världen, ett barn att få

En själ som kunde arbeta, bära sitt lass

Bidra med något, göra sin plats

Och kanske, när mor en dag blev gammal och svag

Hade hon i alla fall sin lilla försäkringsdag

Min mor ville inte ha mig hon hade inget val

Samhället viskade: "Om du ger liv, får livet ett mål"

Men hon födde inget efterlängtat geni, bara… lilla jag

Min mor önskade aldrig mig

Och ska jag vara ärlig 

Har jag nog aldrig riktigt önskat henne heller

Hon älskade mycket i livet men inte min existens

Hennes sista barn blev hennes sista gräns

Det fick henne att vilja ta sista klivet

Inte se mig leva, aldrig ge mig livet

Men på sjukhuset fick de igång mina slag

Och här står jag en dramatisk, jävlig, envis plåg

Inte någon annan, ingen falsk fasad

Jag är mitt eget, mitt alldeles EGET jag.