Förenta Nationernas generalförsamling
antog och kungjorde den 10 december,
1948, en allmän förklaring om de
mänskliga rättigheterna.
Dess grundläggande ståndpunkter och
värden är formulerade i trettio artiklar.
Den första följer nedan:

"Artikel I

Alla människor är födda fria och lika
i värde och rättigheter. De har utrustas
med förnuft och samvete och bör handla
gentemot varandra i en anda av gemenskap."

Förenta Nationerna har nu 193
medlemsstater som skrivit under och
ratificerat deklarationen, och som
därmed förbundit sig att efterleva dess
innebörd; Israel är ett av dem.

Medborgare i Israel, samt de palestinska
flyktingar som är födda inom dess gränser
eller i något av de ockuperade områdena,
Gaza och Västbanken, har en okränkbar
hemortsrätt på denna plats.

Staten Israel har, som alla stater,
en självklar rätt att försvara sitt
territorium och sina medborgare,
som vid Hamas fruktansvärda
terrorattack, den 7 oktober, 2023,
samt att försöka frita de medborgare
som tagits som gisslan.

Israel har dock inte rätt att göra det
på det sätt som sker nu:

-- en krigföring, som resulterat i att
tiotusentals oskyldiga civila palestinier
dödats och skadats;

-- en blockad, som lett till svår undernäring,
framförallt hos barn, och som riskerar
att leda till en förödande svält;

-- en massiv förstörelse av Gazas
infrastruktur; av sjukhus, skolor, bostäder
och andra samhällsviktiga funktioner.

Allt fler frågar sig om ett av syftena nu
är, etnisk rensning, ev. folkmord.

Världssamfundet, och alla israeler
som är emot sättet som kriget förs på,
måste agera samfällt och kräva att
denna form av krigföring upphör,
och att man släpper in den
humanitära hjälp som behövs, och på
ett sådant sätt, att den förhindrar
svält och undernäring.

Svåra kränkningar av de mänskliga
rättigheterna sker på många platser
på jorden, och självklart bör
världssamfundet kräva och sträva
mot att också de upphör.