Länge, länge höll du min hand, först med din ena, sen med båda. Jag lutade mig över sjukhussängen i en obekväm ställning, men ville ändå inte släppa taget.Tyst höll du fast min blick. Utanför fönstret var det mulet. Oväntat hörde jag dig säga att du vill sola på balkongen. Det vore fint om du fick göra det en sista gång i livet, tänkte jag. Så släppte du min hand och sa med förvånansvärt klar röst. "Hej då, Elinor".