Hennes andedräkt värre än is
Hennes fingrar är spunna av mörker
Du förstår inte;
Kan inte se
Förrän hon greppar tag om din själ
Hon vet hur man kramas ihjäl

Viskningarna är tomma
Likt naglar mot glas
Orden är sköna;
Likt taggarna på ett sprucket fat
Hennes röst; en smekning
Värre än rakblad
Den skär sig igenom
Både hudar och tak

Du kan inte fly
Inte undkomma hennes öde
Hon sväljer dig hel
Det finns aldrig någon återvändo
Hon river med sina naglar;
Hon sliter i ditt hår
Skriker i ditt öra;
JÄVLA ÄCKEL
DU ÄR ETT HÅN