Omtanken
Det är den som syns i sprickan där
Mellan asfalten och betongen
Lyser den grön
Hur länge klarar den att stå upp?
När stålförsedda skor
Trampar ned allt
Som inte är grått och fult
Det är den som får
Människor att vara lite mindre grå
Som gör att det där hjärtat inte slutar slå
Och ännu ett barn får se
Att världen visst är ljus
Bara man bryr sig om
Och inte trampar på
Allt som är avvikande
Ha lite medkänsla med din bror och syster
De förtjänar inte att dö
Bara för att du måste följa reglerna
Reglerna som inte tar hänsyn till
En människas livsvillkor
Eller att hemlandet de kommer till
Är sönderbombat och bränt
Låt inte dina kängor skapa mer hat
Du vet hur det blev sist
När ingen trodde att människor dog
Och gasades ihjäl på samma väg
Skrapa upp den där medkänslan
Från sprickan i asfalten
Vårda den
Så kommer världen bli lite ljusare
För din bror eller syster