När väggarna kommer närmre 

och rummet faller in över mig

så känner jag saknaden.

Av allt som du tog med dig när du gick

och av allt som du lämnade kvar.

Bara en spillra av det som var vi

finns kvar här, mellan väggarna.

Och jag vill bara skrika och slå mig ut.

Minnets bilder gör mig galen av sorg.

Men vem kan höra mina rop nu.

Utan dig är jag ensam här, i ett hus

som är tomt och övergivet tyst.