Genom vindar som bär skrik i minnet
vandrar en soldat med själ av död
Han är dränkt av aska blod i sinnet
hjärtat är hårt men man anar en glöd

Genom dimman söker sig rök mot skyn
han är torr i munnen men smakar sot
Krigets smärta ekar kall genom byn
mot denna ondska kan han ej göra bot

Han är blott ett vapen i annans hand
som följt order med knivarnas rit
Nu slåss han hemma mot fjärran land
hans förband är allt är rikets elit

Men ändå ser han bara död och sorg
har han tappat sin själ sitt jag
Reflekterar han över ruinernas torg
när han skymtar ljus en morgondag

Där bland ruiners smärta ser han liv
han ser hopp resa sig bortom döden
En pojke med boll i hoppfulla kliv
han ser gårdags glädje mitt i nöden

Soldaten stannar i tystnad och ser
han minns barndomen hur det var igår
Pojken ser honom och försiktigt ler
avvaktande men ändå ty han förstår

Trevande sparkar han bollen därhän
till soldaten som han står inför
Där kan han välja död eller en vän
att skapa något när andra förstör

Finns det något mer än dödens roll
reflekterar soldaten och andas ut
När pojken passar honom sin boll
och i oro inväntar soldatens beslut

Han ser på den i en stad av smärta
finns det en vardag mitt i elände
Då han plötsligt hör sitt hjärta
och sparkar boll med meningsfrände

Behövdes blott ett ljus en existens
för mitt i döden mitt i all misär
Kan hopp tändas med en god influens
Se bortom smärtan och blott vara där