jag känner
mig som
ett sånt mjukt
suddgummi.

varje dag
dras jag ut

dit,
och hit,
och upp,
och ned,

och jag
blir tillplattad,
och jag blir
formad,
men inte
som jag vill.

så jag försöker
dra tillbaka,
vifta bort,
gå tillbaka
till min
ursprungliga form -

innan jag
krossas
av tyngden,
av
de ovälkomna
råden
ovanpå
min trötta suddgummikropp.

och jag är inte heller bra på att sudda bort..