un Homme:
Ton regard, un monde a part entiere,
semblent me supplier de faire mon
entree, pour une graine perdue,
une galaxie tres excellent, un pinceau,
qui peint et me donne de contour.

une Famme:
suis je le-object de un flirt comique?
Votre piece donne corpse et voix
au pathetique.

H: pas du tout, au contraire, la beaute
de ton regard chante comme une choeur
sublime; cela donne a mon monde
son noveau paradigme.

F: des hommes comme toi...soudain
tu te tiens la, babillant comme une
grand fontaine; ces tendres gouettes,
c'est ton ame; humide comme la rose.
Qu' attends tu; je pensais que tu
voulais quelque chose?
Alors, que la rosee nous marie
ensemble, devenons deux.

H: ce moment nous epouse tous
le deux, le jour est court, que tes
paroles nous sanctifient le miennes,
accorde-nous le facon.

F: si c'est le cas, pourquoi ne me donnes
tu pas, un bisou? Le sigil, tu m' offriras
un tasse de cafe, et que nous vivrons
dans une petite maison.

------------------------------
En pjäs i en akt

En galax och en fontän

En man:
ert sätt, en värld i egen rätt, synes be mig
göra min entre, för ett vilset frö
en exellent galax; en pensel som målar
och skänker mig kontur.

En kvinna:
är jag objektet för en komisk flört?
Ert sätt ger patetiken kropp och röst.

M: inte alls, tvärtom, skönheten i ert sätt
är en kör sublim, den ger min värld
dess nya paradigm.

K: män som du...plötsligt står ni där,
porlande som en stor fontän;
dessa ömma droppar, de är din själ,
fuktig som en ros.
Vad väntar du på, jag trodde du ville
ha något? Så, låt daggen föra oss
samman, låt oss bli vi.

M: ögonblicket, som är nu, det viger
oss två, dagen är kort, låt dina ord
helga mina, visa oss vägen.

K: om så är fallet, varför ger du mig
inte en kyss; sigillet för, att du kommer
att bjuda mig på en kopp kaffe, och att
vi ska leva i ett litet hus.