Det är nu dags igen att promenera
på kvällarna, när dagarna går ner.
Jag går och går en timme eller flera

och lyssnar, luktar, känner, smakar, ser.
I örat har jag radions musikanter,
i näsan gaserna som gatan ger.

Mot foten skaver skornas hårda kanter.
I munnen smälter någon karamell.
I ögat speglas himlens diamanter,

som skimrar klarare för varje kväll.
Jag går och går. Ett sjätte sinne träder
ibland i själen in och gör den säll.

En själ bekymrar inte dåligt väder!
Den kropp jag går i gillar promenad,
men fordrar därtill gångarrätta kläder

för både skogsstig som för esplanad
och under varjehanda väderlek.
Min kropp och själ går troget på sin trad

och månen följer stundom kall och blek
min yttre och min inre sinnesvandring,
mitt tillstånd av att vara stark men vek.

Att gå på kvällen är som livets blandning.