Nog undrar man på vägens makadam,
om livet överhuvud har en mening.
Man tvekar inför gatornas förgrening
och irrar planlös på i grus och damm.

Man undrar, även under stoj och glam,
om livet bara är ett slags försening,
ett ödets narrspel före den förstening,
som döden äntligen skall vaska fram.

Jag tror det finns en väg, ett slags program
för varje människa, en undermening,
som när en herde leder sina lamm.

Jag tror att man med "Gud" skall nå förening!
Det meningslösa står då kvar med skam
i hopplösheten och sin grå förbening.