Vem är du som skulden klär,
ljug,
ljug
och ljug,
skyl den sorg du bär.

Bland passerande ljus,
över tomma gator,
genom mörka gränder,
en evig förfäran,
dig inuti förtär.

Tunga är axlarna du bär,
lögner,
på lögner,
ditt innanmäte beträr.

Buren av vind,
faller du mot kyla,
för att önska dig spridas omkring.

Må svarta kaskader resa sig,
förbarmande skuggor dig omge,
för att äntligen låta dig försvinna.

Någon annan i dina kläder går,
lögner,
efter lögner,
ett ansikte du inte förmår.

Sanningen,
ett brott du aldrig begår.