hon satt i tavlan sin
själv med sig själv
tyst genom fönstret
drömmande


då liten fågel
bak rutan helt nära
förgyllde blickfånget
med flygande besök

sekunder av värde
av häpen glädje
av en rädsla
flyg ej mot fönstret

vem var den jag
skild från allt förnuft
som visste fågelns gåva
uppdraget den utförde

och vem är den jag
som kan
men inte visar
det obevisbara

jag observerar mig själv
sittande i tavlan
medveten
i stillhet






-BS-