Jag trodde aldrig,
att jag skulle vara,
den som jag är,
innan jag blev,
precis den,
som jag kanske,
inte vill vara.

Men samtidigt flyter,
så mycket vatten,
i så många floder,
utan att tveka,
utan förmågan,
att vänta,
på bättre tider.

Som kanske aldrig kommer.
Samtidigt som,
det trots allt är ett
kanske.
Och det är meningen.