Min far
ja, vem var han egentligen? vi kallade honom aldrig pappa han var en figur som oftast satt på en stol med sin käpp bredvid han hade svårt att gå varför visste jag inte då
han fanns i våra liv det var inte mer med det en person som vi inte visste mycket om mamma hade fullt upp med alla bestyr skötte hus och hem, skötte även min far plus mig och alla mina syskon hon måste ha varit stark
min far fick utstå en del av oss okunniga barn mamma påverkade oss till detta hon var väl olycklig i sitt äktenskap men hon kämpade oförtrutet på det kostade väl på både tålamod och ork
vi barn, mestadels oss yngsta som inte förstod retade, puttade, skrattade åt honom vi visste inte bättre hur skulle vi förstå när ingen förklarade varför saker var som de var
i vuxen ålder fick vi veta han hade en sjukdom kallad MS Multipel scleros muskler som förtvinar muskler som inte lyder kroppen svårt att stå och gå bryter ner kroppen
som vuxen förstod jag bättre när jag fick veta att han var svårt sjuk rannsakade mitt samvete kände skammen över det jag gjort men förstod det jag gjort som barn okunnigheten, oförståndet hur jag måste ha sårat honom
hur olyckliga de än må ha varit måste det ha funnits stunder av nån slags kärlek vi blev ju åtta barn jag hoppas i alla fall att det var så
nu är du borta sen många år du blev bara 56 år men minnet av dig finnns kvar hoppas du har det bra däruppe i din himmel och du, idag är det Fars Dag, din dag Grattis!
Prosa
av
Öknens Ros
Läst 111 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2025-11-09 11:18
|
Nästa text
Föregående
Öknens Ros
Senast publicerade
Snö, snö och mera snö 2025 Julafton Julkänsla Önskan Tomhet Förberedelse inför Försmak
Se alla
|