var resan mödan värd

var vägen rak eller krokig

stred du med smidat svärd

när du kändes smått tokig

verklighetens kalla vindar 

blåste snålt om din frusna kind

du forcerat ödets grindar

vilat under susande lindar

vinterns bistra isiga köld

som pantsar på din kropp

du fått en  extra sköld

men än så länge har du hopp

våren kommer med värme och sol

du har ännu en lång bit kvar på din resa

du vilar i värdshusets stol

ännu har du inte fått veta

vad som är resans mål

du grubblar över livet

hur mycket du tål

det känns ibland övergivet

när du resans mål når

kanske du en insikt får

att detta var ju givet

det var ju livet