Fann spår när jag sökte,
efter små gåtor i vinden,
i en vansinnets eklestik,
där jag föll, som snöflingan,
ner, utan att tänka,
och på gatorna, i staden,
förlorade jag mig i,
fel armars famn,
och blev besinningslös,
men vägrade stanna till,
vid den vägg som sa stopp.

Så ...

med 21 gram snö i luften,
ändlös död utan slut,
full av liv, spårlös, och
helt utan vanmakt,
gick jag vidare.