Det som är skrivet på dessa ark
är en skildring skriven med vänster hand
med bläck tålig, klar och stark
för att lättast kunna läsas i efterhand

18 oktober 1922
var dagen min resa tog färd
en möjlighet jag länge väntat på
jag skulle äntligt få upptäcka en värld
som kontrast till att jobba på byrå

Byrån var lukrativ som sådan
men har inte risker och faror och färde
jag har länge velat krypa ut ur byrålådan
och finna något i livet av värde

Mitt mål var att kasta ett ljus
över något som inte än setts
där ingen ens prillat en snus
dit ingen tidigare har tillträtts

Jag skulle göra en hel del
strapatser
mången väg skulle jag passera
ett pärlband av spännande platser
skulle samlas och bli ännu flera

Jag stakade ut mitt mål
med hjälp av en upphittad karta
det gällde då att ha en vilja av stål
att bestämma var jag skulle starta

Att ångra sig var inget alternativ
alla skulle se att jag dög
jag hade duckat i hela mitt liv
denna dokumentation ska visa att jag inte ljög

Färden skulle gå söder ut
och tvärs över gränser och sjöar
där de stora haven blöder ut
och uppenbarar obebodda öar

Skulle nålen peka mot snustorr öken
förelåg det inget hinder
inte heller att stöta ihop med fager fröken
med lockar i håret och rosiga kinder

Jag steg ombord på ett skepp
som satte kurs mot de länder
som sällan någon stått i begrepp
att beträda med en fot i sänder

Resan gick smidigt och böljan var blå
natten och sömnen grep mig med tång
följande morgon var jag som på tå
då fortsatte jag med en luftballong

Sikten var öppen, allting var klart
pang sa det, något slutade funka
något var fel, det var uppenbart
luften gick ur, korgen började sjunka

Marken kom närmre för varje minut
jag och korgen tog mark
hade jag hamnat rätt till slut?
var jag denna plats nya monark?

Så var dock icke fallet
strax kom något som närmade sig
en herre som hade hört knallet
uttryckte oro för hälsan hos mig

Med enklare gester bjöd han mig in
till sin boning, han tog mina händer
vi förstod sen varandra med varsin god min
vi blev varandras trevliga fränder

Ännu en natt, jag sov hos min vän
jag sov som ett nykliat lamm
nästa morgon var det dags igen
men hur skulle jag nu ta mig fram?

Två barn kom fram och ville leka
sen spelades poker med håriga män
full hand och jag vann mig en eka
då kunde jag färdas åter igen

Ekan guppade med åldrade fåror
utan förvarning kom en väldig våg
sköljde överbord min hatt och mina åror
jag höll humör och fyllde ryggen med råg

Vågorna tog mig och förde mig bort
jag låg helt i ytans hand
men över horisontens väldiga fort
skymtades det i sanning land

När jag då båten gick ur
såg jag något glimma i strandsanden
var det då inte ett gyllene fickur
som nu låg mig i vänsterhanden?

Efter att jag hade traskat ett tag
märkte jag att ju längre jag gick
och att marken ej bytte underlag
desto mer sand i skorna jag fick

Av uret att döma var landet bebott
nu kunde jag åtminstone läsa av tid
framför mig såg jag något jag aldrig hade trott
där reste sig en enorm pyramid

Med sandade steg tog jag mig dit
pyramidens öppning var smal
plötsligt ett väsen med ansiktet vit
kom rusande från en antik graal

På sanden det landade, var det en hägring?
mina sinnen sattes ur spel
en oändligt kvinnlig fägring
såg jag rätt eller såg jag fel?

Hon talade sakta så kinden fick färg
hon var först häpen över miljön
över skrifter på väggar och skelett med märg
när hon tyckte sig höra ett stön

Hon vände sig om och såg inget alls
då hon kände något mot låret
hon flydde då huvud över hals
svetten rann under det lockiga håret.

Hon hade rest likt mig runt land och rike
klättrat, flutit och färdats
aldrig hade jag träffat hennes like
av äventyret hade hon nästan härdats

Hon hade som mål gamla gravar
att syna, analysera studera
i pyramiderna fanns de ju i stora travar
gick man längre in såg man ännu mera

Men det var inne i en viss kammare
som det hördes ett stönande läte
set ekade som ett slag från en hammare
där satt hon så nu i sand på sitt säte

Jag räckte över fickuret hon tappat
men det var inte hennes ägodel
då kände jag att pulsen upp trappat
här var det något som var fel.

Hon vände på uret, reste sig tvärt
på baksidan stod en initial
jag såg henne klura, hon sa med en snärt
det var min fars tills någon det stal

Plötsligt hördes ett knakande ljud
pyramidens akustik det förhöjde
håret restes, knotter på min hud
ett mysterium ljudet röjde

En figur smög ut ur pyramidens entré
smycken och artefakter hängde ut ur västen
berlocken hon haft i fickan kunde hon se!
vi smög efter den vandrande pesten

Runt oasen väntade en dromedar
han hävde godset i sadelväskan
vi kom fram när han precis var klar
av minen riktigt kände vi beskan

Han knäppte och ruskade, ville få fart
men dromedarfärdmedlet fnös
hon visslade kort, djuret kom snart
för Damen ankom nämligen med denna tös

Tjommen hoppade av och flydde
tvärs över en utbredd ökenmyr
både jag och hon visste vad detta betydde
detta kom att bli vårt första gemensamma äventyr

Fler kom det att bli av hissnande sorter
med färdmedel som avlöste andra
korta, snäva och raka transporter
alltid hade vi ändå varandra

Nålen, den pekade rätt
kompassen ledde mig mot en öken
när jag tänker på det ler jag brett
för jag hittade ju även en fager fröken

Jag skriver detta med styrka i handen
och pennan i högsta hugg
jag fann min tvillingsjäl i sanden
nu måste jag rusa, för vi ska dansa bugg