Sitter och njuter av ett glas vitt, på skithuset. Därav osar det ost och osäkerhet kring mig jaha just nu. Sådan är jaget av jakten på lust och nu. Kanske ska dra mig en shrunk (eller vad det kallas i nutida dagar?). Tänjer både på vad jag är villig att dela med mig och vad mitt rövhål har i detta slut. Tillsammans är ju än jävligare i detta jag som vill ha du, med på avnjutning och avföringsavläggning. Aj aj aj ett ämne som man inte vill dela. Så låt mig försäkra att jag gömmer mig i buskarna när jag ska göra mina uttag. Kamouflagekläderna på där jag sitter, en osynlig kamp om att inte bli synad i den blottade kampen om magkrampen. En måne kring bark.
Mittpunkten är mitt hem och här går ingen buske säker. Buskishumor är mina fäder, 90-talets glädje. Och jag står som arvegods av denna svunna tid. Bajs i brallan glädjer i ägande form. Så gående med huvudet högt när rumpan har fläck. För ingen kan ta ditt bajs ifrån dig. Förlåt, igen vill ta ditt bajs ifrån dig. Lovande ord från en bajsande idiot.
Smutt smutt, fint årgångsvin med en viff av fränt urin och dödande odör. Men allt blir bättre med lite klorin, även mitt eller ditt vin.