I mån av tid går det snabbare att hoppa från 6:e våningen än att ta trapporna. Men effekten kanske blir målande i realitet, brytna ben och ändå sen.
Jag blir tipsad om att leva för pengar, då sådant jag inte har. Alltså ska jag lura en enskild till trälande dom. Så som en vuxendom, ett urkundsförfalskat sinne där det bor dubbelt minne. Ett som knackar och ett som knarkar.

Drömmer om att gå i vingårdar men för nuet går jag till vinlådan. Smackar och slår på mina lår att drömmen ska komma. Men hunden blundar då pungen gungar i skvottad ställning, borde göra något åt min främlighet, formlighet, fan ta gårdagens ordagrannhet.

Rastlösheten ses i passerad spegel, självbilden försvinner snabbt. Men tron på mina egna tankar framkallar kalla kårar hos de som åskådar. Tämligen talgigt ansikte som tattar sig fram, men rör mig luktfri i olikas rum.

Stoltheten är en stroppig vilja, rik och förmögen med värsta prillan. Att dagdrömma är såsom Iliaden, man hoppas att man står där till slutet. Med glimten i ögat ser jag vägen som förgör mina föga dagar, att hinna fram till linan som avgör illviljans start för den svaga.

Idag flyger gäss nordväst.