Och hon sa,

"det är så märkligt med dig,
för du ser så ledsen ut på håll, 
men så lycklig ut i närbild".

Och jag svarade,

"Antingen är jag en poser,
eller så har jag problem"

Så sa jag. Till henne,
men jag sa inte,
att det nog var det,
finaste,
som någon sagt,
till mig.

Men hon,
poängterade,
att jag,
jag har,
problem.

Och jag tänkte på,
ett gammalt fotografi,
men också,
på hur det inte ändrats.

Men samtidigt inte är nu som då.