Vårt land var ett hus av ljus.
Ett folk av poeter och dans.
Vi bar himlen i våra händer.
Vi bar musiken i vårt blod.

Vi ville gå utan rädsla.
Vi ville andas utan bevakning.
Vi ville hålla händer öppet.
Vi ville leva som vi var.

Men skuggorna tog rummen,
tystade våra döttrar och söner,
krossade drömmar som varit våra.

Så vi reste oss.
Vi skrek frihet.
Och ljuset i folket
vägrade dö
inte utan friheten i våra händer.

Och när folket vägrade falla,
när vi stod upp tillsammans,
då fyllde våra röster gatorna
tills marken själv började svara.