Solen skuggar asfalten.
Träden böjer sig mot jorden.
Dagens timmar faller lätt mot huden.
Tynger ögonen som tjocka filtar.
Gräset säger ingenting.
Nu är vattnet svart.
Tiden väntar inte.

Men minst väntar den på dig.
Du blev glömd vid stranden.
Intrasslad i tången.

Du ligger kvar.
Som en liten snäcka
med vitt skal

I skalet finns ett ansikte
med röda kinder.
Och tunna läppar.
Handen kramar skalet.
Lösgör dig från tången.

Öppnar snäckan.
Där är du ju
som jag har väntat.