Dopaminbrist av två hekto lösgodis och ett halvt kilo (övermogna) bananer lämnas slarvigt inskickat i mängder av ihopkastade ansatser

att göra något. Alla dessa alias av olika trollkonton tillåter jag
att leda mig bort ifrån själva poängen av min samling

av tomma anteckningblock. Jag samlar på dem och elefanter
vad som helst som påminner mig om mig själv men jag tänker
att det är färdigt nu. Brudkistan är gul
blå, röd, grön

våra färger och det är bra såhär
pappa, det är

bra
så här. Jag vet bara inte
vad jag ska fylla ut kanterna med
medan jag bläddra igenom
filosofin i att lära mig mer

expandera och möter upp något
av att "Ingenting gör dig mer ödmjuk
än psykisk ohälsa

som äter upp all begåvning
tillsammans med
dina möjligheter"

men jag har inte mått dåligt
på väldigt många år

Jag är trögtänkt när jag slår ner
blyerts över sidorna av mina block
som snart är slut

medan elefanten i köket sväljer utrymmet
i en ständig påminnelse jag glömt av
cirkuskonster av symbolik

som dansade över näthinnorna
vid alla nyhetsartiklar som fick mig
att tänka på män,

han som lämnade den andra väggen tom
där han och barnet skulle ha suttit
köpte den åt mig, elefanten
på köksväggen

och den dramaturgiska kurvans kulm
är en homoerotisk fantasi av män
att dela med andra män

medan de pekar finger mot oss andra
men jag är ingen picme, jag är en skipme
som har tröttnat
på att få allt
jag inte vill ha

"Alla bryr sig inte om vad människor
som du tycker,

en del av oss, bryr oss faktiskt
inte överhuvudtaget."