Redan medlem?
Logga in
LuciadagenVaknade med ljus i bröstet
inte från kronor av lingon och gran
men från ett hjärta som
vågade slå i sin egen takt
Några år har gått sedan dagen
då allt förändrades
inte världen
utan hur jag stod i den
Inte längre som gäst i mitt eget liv
Fröken Duktig lade av sig kronan
la ner leendet som aldrig nådde ögonen
sa adjö till alla borde och måste
som legat som stenar på bröstet
Nu är det ljus på riktigt
det brinner inifrån och ut
värmer dem som vill stå nära
och det är nog
Mer än nog
Jag sörjer inte de tomma stolarna
inte längre
Livet är för kort
för att vänta på dem som valde bort
för rädda för mitt sanna jag
Så idag firar jag födelsedagen
av den jag alltid var därinne
den som äntligen fick komma fram
den som äntligen fick leva
Luciadagen
Mitt hjärtas födelsedag
Dagen då mörkret vek
och jag blev hel
|
Nästa text
Föregående
Måsliv 
Senast publicerade
Since I met you Kärlek Att säga adjö… Årets slut Fotot När lugnet infinner sig Luciadagen Årsdagen 
Se alla
|
